Heej allihopa! Det var ett tag sedan igen men är aningen upptagen nuförtiden. Ska iallfall berätta vad jag lyckades med i måndags. Åkte hit till Karis först på måndag och var tvungen att ta alla biologi böcker, matte böcker, häften, vattenkokare, dator m.m. Så ni kan gissa vad mina väskor vägde. Hade 3 stycken väskor en ryggsäck, en handväska och en sportväska med alla böcker. Dessutom hade jag cykeln vid tågstationen i Karis så jag tänkte också ta den på samma gång till skolan, så man inte skulle behöva hämta den senare. Nåjaaa, började med att sätta ryggsäcken, med bland annat datron i, på pakethållaren. Sedan sportväska på ryggen, som säkert vägde 20 kilo, och handväskan i handen. Tog i cykeln och funderade vilken var den kortaste vägen från tågstationen och kom fram till att trapporna till en bro var det. Tänkte att jag nog skulle klara av att bära cykeln och alla väskorna upp för trapporna. Men efter att jag kommit ungefär 10 trappsteg med cykeln och alla väskor, så märkte jag att ryggsäcken höll på att glida av pakethållaren. Försökte sträcka mig efter den men den hann falla av. Några sekunder efter det gick min sportväska sönder och föll från min rygg och det ledde till att jag tappade balansen och lyckades falla över cyklen och nerför några trappor in i en plåtskylt och en buske. Första jag tänkte var att om någon såg mig. Det skulle ha varit så pinsamt eftersom alla skulle ha tänkt att vad fan jag håller på med och hur jag trodde jag skulle ha lyckats få cyklen och tre väskor uppför de branta trappstegen. Förstår inte själv vad jag tänkte på! Jaajaa, sedan tog jag snabbt cyklen och satt fast den i en stolpe, tog väskorna och gick upp för trapporna över bron där jag stannade vid ett staket och ringde mamma med gråten i halsen. Grät åt mamma en stund i telefonen för att jag tyckte synd om mig själv och ville ha en taxi nummer, eftersom jag inte orkade bära alla väskor till skolan. Hittade till slut en taxi och åkte med den till skolan. Varför gjorde jag inte det från första början, alltid ska jag ta den svåra vägen först, sååå typiskt mig! Gör allting så invecklat som det bara går. Men det kunde ha gått värre! :D

Det var dethär för denhär gången. Tack och hej!

---

Jag och mitt skrapsår. Det är värre än det ser ut. Gör ännu ont idag.