Idag är då den dagen jag stressat över hela veckan. Det har jag gjort för att jag vill klara det och är rädd att jag inte kommer att göra det. Men när jag var hemma igår och pratade med mina föräldrar om det så förstod jag att jag kanske har för höga förväntningar och att jag nu bara ska testa, försöka och se hur det är att springa maraton.

Maraton ska jag springa på Kyrönjoki-maraton, dit åker vi med maraton gruppen och springskolan från sportsgym. Är enda av oss som ska försöka springa maraton, de andra ska springa halvmaraton (och de ska sedan springa maraton i Stockholm). Skulle också ha velat åka med dem dit men p.g.a alla som blir studenter m.m så lämnar jag i Vasa.